alisaplavsic

.

Lillajulshelgen spenderades inte som tänkt i Åbo utan i Vasa på gamla bekanta ställen, ställen som inte alla gånger ger den allra bästa stämningen, speciellt inte om man som jag tänker sönder sin hjärna så fort promillehalten överstiger en viss gräns. Lätt rastlösaste lördagskvällen på länge och efter många vändor av och an från ställe till ställe utan ytterkläder väntar jag fortfarande på förkylningen, som konstigt nog ännu inte uppenbarat sig.

.

Vad gäller träningen fick jag faktiskt till en riktigt fin krabbisrunda på söndagen med lite bålstyrka som avslut hihi. Vitargo i all ära men öl ger verkligen en uppladdning så det bara blåser om det! Nu var jag nog liiite ironisk men ändå, det är inte precis så att det saknas tryck i tuberna ;) 6-7 km blev det i varje fall och efter dusch och strech kändes livet genast mycket lättare ;)

.

Igår jobbade jag kväll så det fick bli löparspåret igen. 13 km denna gång men pga. all is på marken var det nästan omöjligt att springa. Det blev mer ett nerverending trippande som fick löparhjärnan att löpa amok. Irriterande då man inte kan ta ut steget då man ändå har orken, viljan och energin...

.

Idag går träningen högst antaglien av på gymmet. Övrekroppsstyrka och Bodyattack hade jag tänkt mig, lite crosstraining som upp- och nedvarvning på det också och sen är väl den här dagen till sin ända träningsmässigt iaf.

.

Imorgon börjar marathonskolan men jag kommer inte kunna närvara de första två gångerna. Inventering och kvällsjobb sätter käppar i hjulen, suck...Men vad kan man, det blir att träna på egen hand de gångerna man inte kan närvara helt enkelt, borde inte vara omöjligt ;)

.

Men nu har jag en hund som behöver rastas, vi hörs även om det kan ta ett tag. Jag och bloggar är ingen bra kombo tydligen. ;P

.

Måndag: 30minuter progressiv crosstraining, överkroppsstyrka (maxstyrketräning), 10 minuter nedvarvning med crosstrainer

.

Tisdag: 15 km löpning i tröskelfart + bålstyrka

.

Onsdag: 30 minuter lätt progressiv crosstraining, Bodyattack 60min, 10 minuter nedvarvning med crosstrainern

.

Torsdag: Löpbandsintervaller, 5x1min x 3, 30 sek vila mellan intervallerna, 2 minuters vila mellan seten (joggvila) + prehabträning för höftmuskulaturen

.

Fredag: 60minuter lätt progressiv "löpbandslänk" på ca 11,5 km + överkroppsstyrka (maxstyrka)

.

Lördag: 45 minuter spinning + Bodyjomppa

.

.

Ganska uselt upplagt träning om man tänker på att jag satsar marathon nästa sommar men jaa, långpassen kommer..jag lovar, behöver bara hitta mitt borttappade tålamod ;)

.

Nåväl. Körde en intervallstege.

• 10 minuter uppvärmning
• 5 minuter halvmaratontempo ~4.80 min/km
• 4 minuter miltempo ~4.40 min/km
• 2 minuter femkilometerstempo ~4min/km
• 3minuter vila

Ca 1-1,5% lutning på bandet för att kompensera upp för motvind osv. som man får då man springer utomhus/på tartanbana and that's about it!

.

Lite bålstyrka och vibratrim hann jag också med efteråt men det var mest bara en liten bonus för passet var helt grymt tyckte jag! Bra känsla trots att man jobbat sedan sex imorse och ätit kanske lite väl mycket innan passet. Men farten finns där och också viljan och orken!

.

Då jag kom hem var det dock lite disktrasvarning på mig. Låg och mådde nästan lite dåligt men efter mat och dryck redde det upp sig och nu njuter jag av endorfiner i höga doser. Skönt som bara den!

.

Så BotniaVasan 2012, here I come! Bara det kunde komma snö nångång så man kan prova dedär jäkla skidorna också. Har liksom inte stått på dem på åratal, nu ska jag plötsligt skida 53 km, ööh wait what? :O Men men, vad vore livet utan utmaningar, och jorden går ju under i december 2012 så bäst att ta de chanser man hinner före det ;)

.

Man måste hitta någon slags medelväg med allt. Också med kickarna, lyckan och känslan av att sväva på moln. Jag har lyckats göra det med träningen. Jag blundar inte längre för smärta och min kropps signaler, jag är inte rädd för vila eller för lugnare perioder för jag har lärt mig, den hårda vägen i och för sig men ändå.

.

Nu måste jag bara hitta balansen med allt annat också. Jag är och kommer  alltid vara en känslomänniska. Jag blir förälskad upp över öronen, jag blir besviken så det bara skriker om det, jag blir desperat och beredd på att gå genom eld och vatten, jag blir övertygad och lyssnar inte på någon...det är lite så jag fungerar, ända tills jag slår huvudet i väggen och kommer fram till att det man egentligen redan från början visste men försökte tränga undan kom ikapp en ändå, verkligheten och det där lite mer realistiska än den utopin man själv levt i...Precis det som hänt nu.

.

Jag måste erkänna att jag har dåligt samvete över allt, riktigt dåligt. Jag har förstört inte bara för mig själv men för mina närmaste. Inget som inte går att reda ut men ändå. Nu handlar det inte längre om bara mig och mitt eget liv och omdöme. Förstår inte hur man kan vara så blind, hur ens tankar kan ändras och hela ens liv ta en ny vändning på så kort tid. Antar att det är det som kallas "förälskelse" men i grund och botten tror jag det är mina kickar och min känslighet för endorfiner och dopamin som gör mig till den tokiga impulsiva person jag blir i dessa situationer.

.

Dags att ta sig i kragen och försöka komma ihåg att tänka innan man hoppar i okända vatten. Att förstöra för sig själv och alla de mål man uppnått och dessutom göra så att ens närmaste mår dåligt är inte värt det. Ingenting och ingen är så mycket värd, inte ens någon som bidrar till kickar och glädjerus, värme och en helt obeskrivlig lycka...

.

Bjuder på en passande låt haha;

.

.

.

.

Och sen jag i Åbo, försöker ta mig en funderare varje gång jag ser den här bilden och undrar vad man riktigt tänkte där. Hur kan ens förstånd ta en sådan vändning bara för lite kickar här och där?? Tell me...

.

Jag är full av endorfiner, kan ej ens tänka klart, kanske det märks, så bäst jag säger tack och hej för idag ;)

.

Googlade runt och skrev till slut mitt eget namn för att se vad som skulle dyka upp. Hittar en blogg där min tid på Öjbergslunken tydligen kommit upp till diskussion. Mina 1.19 som jag själv aldrig reflekterade desto mera över var tydligen väldigt snabbt, så snabbt så vissa tror jag skrivit fel..men nej mina vänner. Jag sprang 17 km på 79 minuter och ärligt talat var det ganska långt en "walk in the park" där jag inte ens var trött då jag kom i mål...inget skryt utan bara en liten understrykning om att jag ej skrev fel då jag skrev mitt inlägg om det!

.

Come on, tro lite på mig va, ja kan nog springa även om jag inte är världens mest seriösa och fokuserade löpare kanske! ;)

.

Känner att bloggmotivationen mestadels är i botten nu så ni få som läser får nöja er med väldigt korta och onödiga inlägg haha. Händer ändå inte så mycket speciellt i mitt liv, jobb, träning och fest är väl en bra sammanfattning.

.

I mitt huvud däremot, DÄR händer det grejer. Fast då kom vi över gränsen för vad som kallas privat ;)