Jag och mina kickar...
Efter en helt galet turbulent period utan varken mål eller mening känns det som man äntligen börjat tänka klart igen. Jag är varken dumdristig eller omedveten om livets gång och konsekvenser men ibland tenderar jag tydligen tro att "om alla andra lyckas leva lyckliga utan att fundera desto mera borde kanske också jag prova på"...Om dessa "alla andra" sen verkligen är lyckliga eller inte är en annan femma men jag blir i varje fall bara olyckligare och mindre nöjd överlag med livet och min omgivning.
.
Man måste hitta någon slags medelväg med allt. Också med kickarna, lyckan och känslan av att sväva på moln. Jag har lyckats göra det med träningen. Jag blundar inte längre för smärta och min kropps signaler, jag är inte rädd för vila eller för lugnare perioder för jag har lärt mig, den hårda vägen i och för sig men ändå.
.
Nu måste jag bara hitta balansen med allt annat också. Jag är och kommer alltid vara en känslomänniska. Jag blir förälskad upp över öronen, jag blir besviken så det bara skriker om det, jag blir desperat och beredd på att gå genom eld och vatten, jag blir övertygad och lyssnar inte på någon...det är lite så jag fungerar, ända tills jag slår huvudet i väggen och kommer fram till att det man egentligen redan från början visste men försökte tränga undan kom ikapp en ändå, verkligheten och det där lite mer realistiska än den utopin man själv levt i...Precis det som hänt nu.
.
Jag måste erkänna att jag har dåligt samvete över allt, riktigt dåligt. Jag har förstört inte bara för mig själv men för mina närmaste. Inget som inte går att reda ut men ändå. Nu handlar det inte längre om bara mig och mitt eget liv och omdöme. Förstår inte hur man kan vara så blind, hur ens tankar kan ändras och hela ens liv ta en ny vändning på så kort tid. Antar att det är det som kallas "förälskelse" men i grund och botten tror jag det är mina kickar och min känslighet för endorfiner och dopamin som gör mig till den tokiga impulsiva person jag blir i dessa situationer.
.
Dags att ta sig i kragen och försöka komma ihåg att tänka innan man hoppar i okända vatten. Att förstöra för sig själv och alla de mål man uppnått och dessutom göra så att ens närmaste mår dåligt är inte värt det. Ingenting och ingen är så mycket värd, inte ens någon som bidrar till kickar och glädjerus, värme och en helt obeskrivlig lycka...
.
Bjuder på en passande låt haha;
.
.
.
.
Och sen jag i Åbo, försöker ta mig en funderare varje gång jag ser den här bilden och undrar vad man riktigt tänkte där. Hur kan ens förstånd ta en sådan vändning bara för lite kickar här och där?? Tell me...
Kommentarer
Trackback
