Nattmat
Herregud, jag bloggar 5.14 en lördagnatt/morgon...
Har just precis ätit nattmat/frukost här i mörkret och begrundat den kommande dagens planer.
För vet ni, det är faktiskt något magiskt med att stiga upp då resten av huset och befolkningen i övrigt sover och allt är så tyst och stilla. Man får vara ifred och bara vara, njuta av sina smörgåsar och vad man nu har fram, ingen som stör, ingenting...underbart!
.
Tror dock jag går och lägger mig nån timma ännu, behöver inte stiga upp till något jobb idag. Bara träningen som kallar 10.15 så bäst att passa på och få lite mera timmars sömn. Inatt lär det ändå inte bli så mycket sovande då Halloweenpartyt går av stapeln ;)
.
Kanske lite halvonödigt inlägg men för guds skull, en liten fikapaus mitt i natten är så bäst haha! Så bojkotta alla möjliga rön om att man inte ska äta på nätterna, det smakar ju tamigfan bäst då jue ;D Sen blir man sådär ruskigt uppladdad inför morgonträning om man nu ska på någon sådan! Oh yeah, bring it!! :D
Rådda rådda
Kom hem sent igår efter att ha varit i stan och tränat. Slängde i mig mat och planerade snabbt ihop morgondagen, alltså idag. Sen var det minsann bråttom i säng. Jag hade sisådär 5 timmar på att sova och vila ut före morgonskiftet på jobbet. Stressigt värre! Kunde inte slappna av då jag väl var i säng heller. För mycket endorfiner och adrenalin, suck...SOOOV ALISA SOOOV.
.
Klockan ringde kvart före fem...kändes som jag hade sovit i typ en halvtimma, på hälft dessutom. Blä. Ingen bra dag. Att sen ta sig genom de åtta timmarna på jobbet, fortsätta med träning efteråt och sen evenutellt påbörja helgen någonstans i vimlet kändes som mission impossible...
.
Väl framme på S-market blev resten av shacket lite förundrade över att det var jag som kom...ööh wait whaat? Kollar listan lite närmare, FAN JAG HAR JU KVÄLLSSKIFT. Tack och hej, vi ses om nån timme liksom...dit for den skönhetssömnen helt i onödan!!
.
Som tur är har jag alltid en livlina - träningen! Så iväg for jag i den arla morgonstunden. Körde helt eget pass och två timmar senare var jag trött, mörbultad och fullständigt lycklig. Skööönt.
.
Nu sitter jag nyäten och fin, väntar på att tröttheten skall knacka på. Hinner ju sova nån timme innan jag börjar och vips är alla problem ur världen denna trista fredag som började lite halvtaskigt! Vad som händer ikväll vet jag ej, men egentligen borde jag nog försöka hållas hemma. Morgondagens planerade stordåd tror jag gott och väl kommer räcka nämligen så bäst att ladda batterierna till fullo...fast å andra sidan vet jag att min odiagnostiserade ADHD och mina grymma adrenalinkickar kommer göra det svårt för mig ikväll....kämpa Alisa KÄMPA!!
Skippad tisdagsträning??
Hallåj!
.
Eftersom jag sällan, eller egentligen aldrig skippar en inplanerad träning, är jag bara tvungen att skriva om det när det väl händer haha!
.
Igår var planen nämligen den att köra järnet på Sports Club. Spinning45 + Bodyattack60 samt lite crosstrainer på det. Jag var dock fundersam redan från morgonen speciellt angående attacken eftersom min vänstra höftsena fortfarande var spänd som en fiolsträng och gjorde ont vid varje steg jag tog. Nåväl, spinna och crosstraina skulle jag i varje fall kunna göra och träningsväskan till kvällen packades redan på förmiddagen.
.
Efter en kort promenad med hunden körde jag också lite rehab/prehad övningar för höftpartiet och kände mig ganska så taggad inför kvällens pass.
.
Sedan loggade jag in på facebook, bokade in en spontankaffe på stan, for iväg, gick i butiker, blev uppringd av en kompis och påbörjade Halloweenshoppandet, drack lite mer kaffe, åt smörgås på Café Paris, vandrade runt lite till, sköt upp spinningtimmen till en annan som gick senare, vandrade lite till, tappade helt motivationen och for till slut bara hem...whaaat??
.
Nåja, ingen större panik med det förutom att det sen nästan var omöjligt att somna. Kroppen var inte det minsta trött och benen fullkomligen skrek efter träning. Kl. 3 lyckades jag varje fall somna in för att sedan dra på mig löpardressen 7.30 och sticka iväg. Var faktiskt tyngre än jag hade väntat mig men jag antar att shopping i högklackat suger lite benkraft också hehe :P
.
Hursomhelst sitter jag här, nyduschad och proppmätt. Snart kallar jobbet också. Fast det är bara skönt för jag gillar faktiskt mitt jobb. :) Imorgon väntar en ny ledig dag med förhoppningsvis massor av träning. För jag fungerar verkligen inte utan även om jag försöker ibland haha :P
Måndagsnöje
Tjena! Dags för ett nytt inlägg nu känner jag!
Ny vecka har vi återigen och förhoppningsvis en bra sådan.
.
Inledde den med att vakna lite tidigare än vad jag annars skulle ha gjort en dag då jag jobbar kvällsskift, för att käka frukost och brumma in till stan. Hade nämligen en inbokad löpdejt med Johanna!
.
Vädret var sisådär, mulet och blåsigt. Med vad gör det med bra sällskap och pigga ben? ;) Dessutom får jag alltid ett otroligt flow av nya vägar och rutter, vilket gjorde att de nästan 17 kilometrarna vi fick ihop mer kändes som en fem kilometers länk här hemma hehe. Wunderbar med andra ord! Tror jag också lyckades hålla pulsen rätt lågt under hela turen eftersom jag kunde tala nästan helt obehindrat. Skulle dock vilja skaffa mig en ordentlig pulsklocka för lite bättre koll, börjar tröttna att köra på feelis nu bara sen min förra pulsklocka gick sönder (~3mån sen)...
.
Något mindre roligt är att min vänstra höftböjarsena (om det nu existerar någon sådan i anatomins värld) är spänd som bara den. Känns av vad jag än gör även om den mjuknar upp då jag springer och slutar kännas efter några kilometer...blää, hoppas det går om snart...
.
Och just ja, min högra vad är spänd som en fiolsträng också, och sen känns det av bakom knäet...tror jag börjar bli gammal...
.
Hursomhelst, imorgon väntar en ny (ledig) dag, en dag som förhoppningsvis kommer spenderas i träningens tecken, måste dock se vad benen säger. Då man styvnar ihop lite överallt brukar det vara ett tecken på att man kört i för högt tempo och mera vila börjar vara på sin plats, vad psyket säger om det är dock en helt annan sak...
.
Ha det bra sålänge! :)
Dåligt samvete
Alltså seriöst, jag får verkligen dåligt samvete över hur seg jag är med att uppdatera min blogg. Speciellt med tanke på hur otroligt bra träningen går just nu borde jag ju skriva peppande inlägg flera gånger om dagen. Istället skriver jag en gång i veckan på sin höjd...
Hursomhelst är alltså löparkroppen i toppskick. Visst har jag mina spänningar och känningar lite här och var ibland men inget som kommer utvecklas till något desto värre hoppas jag. Energin är så gott som alltid hundra och benen pendlar på oavsett väder, höjdskillnad och antal sovda timmar.
Imorse var såväl fart som energi där trots den arla morgonstunden i mörkret och jag ville bara ge mer, mer och mer! Annat var det i t.e.x somras då jag hade stor skillnad på om jag utförde träningen på morgonen, dagen eller kvällen. Så det tackar vi kroppen för och hoppas att det fortsätter löpa såhär framöver också.
I februari tar jag ju mig an BotniaVasa på SKIDOR. Grundträningen för övrekroppen är igång ;) Snart är jag elitskidare, watch me ;D
Still going strong!
Eftersom jag egentligen mestadels skriver om min träning och löpning borde den senaste veckan ha resulterat i helt überpositiva träningsinlägg där jag skriver om hur allting bara flyter som av sig självt. Hur batteriet som låg på sparlåga för någon vecka sen snart överhettas av all kraft och energi. Hur benen bara rullar in kilometrar oavsett väder, antalet timmar sömn och resterande måsten. Hur bodyattacken fullkomligt får mig att lyfta såväl psykiskt som fysiskt till högre höjder och hur otroligt lätt hela kroppen känns!
.
Men ja, så finns det ju också annat i mitt liv som varken berör träning eller några andra fysiska prestationer för den delen heller. Det finns faktiskt andra tankar och funderingar som kretsar runt i min hjärna, sådant som inte alltid märks så bra genom bloggen. Men ändå...de finns där och just nu är fokusen nästan helt och fullt riktad på allt annat än träning. Träningen är mera en ventil just nu, något jag tar till då jag inte orkar tänka eller fundera längre. Något som faktiskt får mig att åminstone till viss del leva i nuet och inte tänka så mkt varken på dåtiden eller framtiden.
.
Så även om jag kanske borde skriva om mina underbara pass och endorfinnivåer blir det bara inte av. Min fokus är som sagt inriktad på helt andra saker och allt annat känns inte sådär jätteviktigt att notera, inte just nu iaf....men bara så ni vet lever jag och andas precis som alltid och duracellbatteriet är fortfarande på ON-mode, om inte lite på OVERHEAT ;D
Fullspäckad helg!
Ja, det är det minsta man kan säga om helgen.
Under fredagen klämde jag in träning, shopping och krog på schemat.
På lördagen sprang jag Öjbergslunken på förmiddagen, där jag samtidigt hittade on-knappen på evighetsmaskinen igen och blev helt förälskad i löpningen efter två veckors haltande motivation! Därefter blev det återigen shopping och kaffe på stan, hem en snabbis för ombyte och krogrunda nummer två för helgen. Idag har jag inte hunnit med alltför mycket förutom en återhämtningslänk och lite städning här hemma. Får se dock vad resten av dagen bjuder på ;)
.
Det som ändå värmer allra mest är att jag klockade 79 minuter på 17km backig terräng i lördags! Då jag for hade jag ju tänkt springa 11km rutten, men då den inte fanns i tävlingsklassen för damer fick jag stryka dom planerna och springa 17 istället. Men vilket flyt! Hade lätt kunnat bränna på ännu mera, tyvärr hade jag glömt min egen klocka hemma och inga kilometermarkeringar fanns utmärkta så jag hade ingen aning om hur långt jag hade kvar under tiden jag sprang. Då jag närmade mig mållinjen förstod jag inte vart kilometrarna hade farit. Jag var inne i ett helt underbart flow och det kändes nästan lite vemodigt att det redan var slut på kalaset.
.
Men nu kurrar magen, maskineriet ska ha lite påfyllning med andra ord ;) Adios!
Ont ska fördrivas med ont
Då jag på sistone mest sprungit och lämnat gruppträningen och spinningen lite åt sidan kan ni kanske förstå hur otroligt OOONT allt gjorde igår efter måndagens Bodyattack, crosstrainer och gymövningar. Dessutom var jag stel typ överallt och löppasset jag körde i tisdags tycktes bara ha gjort mig ännu sjukare och styvare. Men jag hade bestämt mig. Om jag ska få min löpglädje tillbaka till hundra procent måste jag helt enkelt ta en paus från det just nu och helt enkelt köra lite annat en tid. Inte tänker jag sluta spriga, aldrig i världen, men bara variera mig precis såsom jag gjorde i våras och inte tänka så mycket på tempo, distanser, pulszoner osv.
.
Nåväl. Spinningen var först ut igår och ja, vad kan man säga om den? Mina ben har nog glömt bort dedär med att trampa :P Det kändes tungt men på ett helt annat sätt än som "tungt då man är trött" utan mer som "tungt jag är inte van med detta". Jag är usel på att förklara känslor kanske men skumt var det hursomhelst. Tog mig i varje fall genom passet och kämpade på så gott jag kunde. Svetten rann och hjärnan hade fullt upp med att skicka signaler om att trampa hårdare till ett par sega ben som totalt hade förträngt vad en spurt på en spinningklass innebär :P
.
Efteråt var det 45min tills Attacken skulle börja, tänkte ett tag bara skita i den och åka hem. Orka vänta och hinna bli kall liksom. Men jag ville ju så gärna så jag stannade ändå. Tränade lite mage mellan och försökte strecha ut och värma upp mina stela senor och muskler.
.
Precis som jag hade förutspått var jag ändå trögstartad till tusen då vi väl började. Benen ville inte alls och det kändes som att jag flyttade fram två betongblock där i salen på Ladyline. Intalade mig själv att jag ändå får ta det lugnt, det är inget blodigt allvar någonstans och med dom orden kämpade jag mig vidare. Under andra halvan av passet började dock kroppen ge med sig och det lossade äntligen. Nästsista låten var bokstavligen heaven on earth och jag var nästan besviken att vi skulle avsluta då jag äntligen kommit igång igen!
.
Sedan funderade jag också över hur lite flås jag kände under passet. Konditionen är det i varje fall inte fel på då alltså, det är nog psyket som bara behöver en boost. Detta är dock inte så lätt som det låter men jag tänker inte ge upp. Ska nog bli bra det här ;) Bara frukosten lagt sig ska jag ta min kära fyrbenta vän och bege mig ut på en liten jogg. Kravlöst och bara roligt är nyckelorden jag tänker gå efter då och sen väntar ett kvällsskift på äldreboendet.
.
Hade bra alla! :)
Bu och bä
Helgen blev inte som man kanske hade förväntat sig, dagen efter mer händelserik än vanligt, de planerade vilodagarna blev faktiskt av men träningen kändes knappast så härlig som väntat efteråt, motivationen har stundtals varit i botten och huvudet har ibland velat sprängas av funderingar fram och tillbaka...
.
Nu behöver jag fokus och motivation till tusen, annars kan det bli en tuff period jag har framför mig.
.
Finns dock också en hel del positivt i mitt liv just nu. Mitt nya tre dags långa vårdjobb går helt bra, jag börjar snart jobba "på riktigt", jag har typ alla helger lediga och jag är åtminstone sjukt taggad till att dansa bort alla mina problem på dansgolvet om nätterna...så lite endorfiner får man nog trots allt...höhhö!!
.
Finns dock också en hel del positivt i mitt liv just nu. Mitt nya tre dags långa vårdjobb går helt bra, jag börjar snart jobba "på riktigt", jag har typ alla helger lediga och jag är åtminstone sjukt taggad till att dansa bort alla mina problem på dansgolvet om nätterna...så lite endorfiner får man nog trots allt...höhhö!!
.
För jag vet ändå att det bara är en tidsfråga när jag är tillbaka precis så som jag alltid varit; energisk, glad och sjuhelvets löptokig!!
Träningsabstinens
Ni anar inte vilka plågor man går genom just nu. Har inte tränat nånting sedan lördag förmiddag och benen bubblar som galna. Vaknade t.o.m. inatt av att hela kroppen var uppe i varv, sängen var ett enda stort kaos då man vridit sig av och an i sömnen och varenda liten muskel i benen var på helspänn. What is this? Känner mig som en addict på riktigt nu haha!
.
Har iaf. tvingat mig själv till att vila ändå och inte ge efter för suget som hela tiden tränger in sig i mina tankar. Ikväll ska jag nog köra en ordentlig träningsrumba på gymmet men det är först ikväll. Tills dess får jag försöka sysselsätta mig med annat och försöka ignorera mina pittrande ben så gott det bara går. Men ändå, ååh vad jag längtar. Endorfinerna som bubblar runt i kroppen, lugnet som sprider sig till varenda kroppscell och den där känslan av total utmattning som gör att man oavsett vilka problem man har, ändå kan dra på munnen och känna att livet just där och då är helt underbart...
I väntan på lördagspasset
Ibland blir man nästan förvånad över sig själv hur olika man prioriterar beroende på dag, känsla och yttre omständigheter. Jag som för någon vecka sen befann mig på gymmet minst 5 gånger i veckan, vissa gånger ännu mer, har denna gång inte varit där alls! Istället jag har samlat kilometrar här i Malax och njutit av skratt och umgänge med fina människor. Det har verkligen varit en riktig återhämtning för både kropp och själ efter förra lördagens totala breakdown kan jag säga! Benen börjar hitta tillbaka till sitt vanliga jag, psyket blir bättre och bättre på att tänka positivt och kroppen känns återhämtad och kraftfull igen!
.
Sammanlagt har jag sprungit ca 45-50 kilometer, inga sjukliga mängder alltså men ändå. Att ha hittat till den där sköna känslan då man löper känns som det allra viktigaste just nu!
.
Idag ska jag dock snöra på mig spinningskorna igen och bege mig till Ladyline, för någonstans har jag ju ändå saknat musiken, peppandet och alla människor som kämpar tillsammans. Blir förmodligen också Body-jomppan efteråt så en riktigt god start på lördagen med andra ord :D
.
Ikväll är det dock andra bullar som gäller. En kär vän fyller år och ställer till med kalas, jag å andra sidan har varit på festhumör ända sedan måndagen typ och är taggad till tusen. Världens bästa kombo alltså! Gud vad jag längtar till dansgolvet just nu! It's gonna be awesooome ;D
