Sju sjöar
.
Som grädde på moset, eller det egentligen allra värsta var väl att kroppen verkligen motarbetade mig heeeela vägen. Från km 1 till km 21 kämpade jag huvudlöst mot trötthet, negativa tankar och funderingar på att bryta. Jag fick inte flow någonstans och varje kilometerskylt kändes som en evighet borta. Inte ens då endast två kilometer återstod kunde jag tänka positivt, m.a.o. var jag nära att bryta så gott som vid mållinjen...så inte likt mig!
.
Jag stannade och gick vid saftstationerna, gick på sista backen, kämpaglöden var liksom i botten. En jäkla envishet tog mig ändå hela vägen runt och som tack fick jag en sjätteplats, en helt ok tid och en hårtork haha. Nej men seriöst, såhär tungt här löpningen aldrig gått förut. Det var banne mig en erfarenhet!
.
Från och med nu ska jag först och främst börja vila, åtminstone en gång i veckan ska jag hålla mig totalt träningsfri. Jag ska inte kuta intervaller eller spinna dagen före raceday liksom och tro att kroppen klarar vadsomhelst! Jag ska i oktober hålla tre lättare träningsveckor. Jag ska satsa på ÅTERHÄMTNING! För tro mig, efter gårdagens lopp har också mina duracellbatterier slocknat och jag håller fortfarande på och försöker bli människa igen. Det är verkligen INTE så löpning skall kännas! PUNKT
Tror det är ett bra beslut att vila ordentligt och en vilodag i veckan är nog mer eller mindre ett måste. Dessutom, om man tränar mer eller mindre varje dag så kan inte varje träning vara "max" (typ intervaller, Bodyattack, snabbdistans...). Jag har inte sagt något tidigare, men jag tyckte att ditt tävlingsschema verkade väldigt tufft med Vasa marathon, Botnialöpet och Sju sjöar inom en och samma månad. Det har ju gått bra för dig, men man vet aldrig när kroppen bestämmer sig för att bara ge upp och då kan det vara en lång väg tillbaka. Hellre förklok än efterklok :)
Grattis till sjätteplatsen i alla fall! :)
Nej du har så rätt Johanna! Jag har dock jättesvårt för att lugna ner mig då det går bra liksom. Istället pressar jag tills jag stupar och då först fattar jag att jag kört för hårt. Tyvärr kan vägen tillbaka vara väldigt lång, precis som du sa. Har faktiskt kört in i väggen en gång förut då jag var yngre och det tog mig två år att komma tillbaka, inte så optimalt kanske :P Men jag har lovat mig själv att lägga in ordentliga vilodagar och inte försöka pressa in allt. Den 8:e springer jag mitt sista lopp för en tid och efteråt tänkte jag köra en lättare period i ca 3 veckor. Sen ska jag försöka få ihop ett realistiskt schema och faktiskt håller i längden både gällande kropp och knopp. :)
Låter fint! Säg bara till om du vill ha hjälp med upplägget :) Vi skulle ju träffas någon gång också hade vi ju sagt, men det rann lite ut i sanden... Jag har rätt så lite ledig tid nu för tillfället eftersom jag både jobbar och studerar på heltid, men nog borde det gå att pressa in någonstans i alla fall! :)
Oj men det skulle vara jättesnällt :) Annars blir det förmodligen fullt ös medvetslös hur jag än försöker haha :P Jo absolut, har funderat på det också men det är lite tajt schema här också. Någonstans får man dock garanterat in det, det är jag säker på :) Vi skulle kanske kunna byta nummer och försöka höras så vi får något inplanerat? Och jag springer sen gärna i Vasa eftersom Malax slätter inte har sådär jättemycket sevärt att bjuda på, det är mest åker på åker :P I varje fall är mitt nummer 040 4667 532 :)
