alisaplavsic

Vad annat än det kan man egentligen tro då pulsen håller sig löjligt låg, benen rullar av sig själva och flytet infinner sig nästan omedelbart trots en lång arbetsdag och kort nattsömn? Kroppen mår verkligen nu! Benen är med mig och det enda jag egentligen behöver jobba med är psyket. Tron och övertygelsen om att ingenting är omöjligt har jag nämligen inte riktigt hittat ännu. Jag kan fortfarande komma på mig själv att tveka, fundera över om jag klarar distansen, hittar flytet och håller farten...varje gång blir jag lika överraskad över hur lätt det sist och slutligen går varenda gång!

Kanske psyket också fattar vinken efter lite läsning?
Har nämligen kommit över en bok som bara måste vara perfekt för löptokar som mig:



Nån som läst den?