alisaplavsic

Hösten på antågande, framtiden fortfarande oviss (nej, jag fick inte jobbet jag intervjuades för tidigare) och träningen i full gång fortsättningsvis.

3 september springer jag halvmaran då. Iof. tog jag själv död på spänningen inför den redan igår då jag lyckades springa sträckan på 1.48...målet var ju att klara mig under två timmar....great, kanske jag ska göra en omanmälan och springa marathon istället...jaa, skulle jag inte riskera löparknän och söndertrasade höfter skulle jag säkert vara galen nog att prova. Men med så pass få kilometrar i benen efter mina skador förstår jag att vara smartare än så! Halvmarathon it is oavsett hur "ospännande" det än blir. Vem vet, kanske man kan förbättra tiden? Att persa är ju alltid kul :)

Ikväll väntar iaf. lite intervaller på löpband och en efterföljande attack. Och nu ska jag försöka höja på hakan och faktiskt lita på att benen är med mig. Dom har ju varit det den senaste tiden och jag har förundrats över såväl ork som fart, ändå fattar jag inte att tro på att allting kan kännas sådär fasligt enkelt...trögfattad big time!!

Men men, ska avsluta detta lite halvspontana och nästan onödiga inlägg :P Aloha!