Motivationsdykning

Livet är som en berg- och dalbana. Detta gäller även träning i olika former och humöret i allmänhet. Den senaste veckan har nämligen också min motivation tagit några djupdykningar och det mesta, såväl i träningsväg som i allmänhet känns tungt, motigt och jobbigt.

Efter onsdagens "myslänk" trodde jag att krafterna och träningsglädjen skulle återvända. Men en åttatimmars städdag gjorde minsann sitt och torsdagsträningen som brukar bestå av intervaller och Bodyattack fick bli till "bara" en intervallträning i pyramidformat. Tog ca 50 minuter och även om jag lyckades hålla en bra fart och pulsen svarade bra på fartökningarna och fartminskningarna var huvudet inställt på allt annat än kämpaglöd.

Gårdagens gymkväll blev också en liten dipp i träningskalendern. Att attackera på ett bonat golv = dömt att misslyckas. Som Bambi på hal is kämpade jag iaf. mig genom de 45 minutrarna vi höll på och skyndade vidare mot spinningsalen. Värmen och kvavheten som uppstår då typ 40 pers spinnar gjorde dock att även detta pass blev lite halvmotigt. Dessutom var kraften i benen som bortblåst och den negativa hjärnan kopplades på mer eller mindre direkt passet började. Great liksom! Nåja, kämpade gjorde jag ändå från början till slut så klapp på axeln till mig för det!

Imorse unnade jag mig en extra sovmorgon med tanke på kraftlösheten som tog över igår och strax före lunchtid tog jag Fia och sparkade igång löparbenen. Varken klocka eller pulsmätare medtogs. Nu ville jag bara NJUTA. Tyvärr är hund och en trött löparhjärna inte världens bästa kombination och då ens hund dessutom tappar orken efter 1/3 av rundan blir allt genast mycket jobbigare. Nu ska man inte bara motivera och peppa sig själv, man skall dessutom peppa och nästan DRA sin lilla löparvän genom det hela. How wonderful!

Nu i efterhand känns kroppen återigen lite matt = pulsen var hög under tiden vi var ute. Det här med att lunka sakta är verkligen inte min grej och det verkar straffa sig också..suck. Känns lagom kul såhär en vecka innan halvmaran.

Nåja, ikväll ska jag försöka koppla bort och bara ta det lugnt. Villaavslutning på älsklings villa och helt underbart sällskap kommer nog göra susen för vinnarskallen! Eller jag hoppas på det iaf.!

Ha en superlördag! Bye!

Två steg framåt, ett tillbaka...

Hallåjj!

Underbar dag. Höst i luften javisst, men solen skiner som bara den och det är svårt att hålla tillbaka smajlet!

Onsdagar har blivit lite av löpardagar för min del och för att inte bryta "traditionen" bestämde jag mig redan igår för att även denna onsdag skulle gå i löpningens tecken.

Efter förra veckans prestationer där mångt och mycket egentligen gick lite väl snabbt och maxningarna blev lite väl många kändes dock psyket inte alls lika starkt som vanligt då jag vaknade imorse. Den senaste veckans löparminnen bestod ju främst av prestation, tider och kilometerhastigheter. Roligt just då man persade kanske, men vem orkar maxa hela tiden liksom?

Så idag tog jag mig i kragen minsann. Farten skulle NER, likaså pulsen, prestandan och tävlingstänket. NJUTNINGEN skulle ligga i fokus om jag så skulle krypa fram längs vägen!

Sagt och gjort! Efter ca 17 km ren och skär njutning är löparhjärnan återigen inställd på nya äventyr och kroppen pyr av energi och endorfiner! Så det löns nog minsann att skynda långsamt såsom det så vackert heter. Två steg framåt och ett tillbaka så kommer resultaten på löpande band!

Men nu blir det något helt annat än träning. Väskan skall packas och solbrillorna skall på. En dag på villan och på havet med älsklingen väntar. Adios amigos! Kom ihåg att njuta av livet! :)

Återhämtning

Aloha!
.
Sitter här på soffan med benen i vädret och bara njuter.
Jobbet på åldringshemmet är äntligen över, några speciellt jobbiga "måsten" har jag inte och även träningen får vänta lite för nu är det ÅTERHÄMTNING som gäller!
.
Vet inte varför benen fått för sig att kuta så fort som de alltid gör då jag är ute och rastar dom nuförtiden. Pulsen blir med detta lite väl hög och kroppen trött efteråt. Visst, träning ska väl kännas för att ge resultat, men ändå. Tycker nog mina ben kunde lugna ner sig lite. Kanske ta och lära sig något av alla som "springer" på attacken i sjätte låten. HERREGUD vad långsamt vissa kan springa/lunka. Slår vad om att jag GÅR fortare än sådär. Men men...kanske bra det också, vad vet jag, Alisa the fartdåre?
.
Nåja, idag ska jag som sagt ta det ganska chill. Sköta lite ärenden osv.
Ikväll bär det av mot stan. Ladyline kallar med en galen attack följt av ett svettigt spinningpass. Löparbenen och löparhjärnan får med andra ord ta en liten break idag och kanske imorgon också. Alternativträning is the shit!
.
Enough said, hejtå!

Inte länge kvar nu

Nästa vecka är jag äntligen arbetslös! woohooo, eller ja, lite ledighet får man väl jubla över, varifrån man skall få inkomst sen är en annan femma. Känner jag mig själv rätt kommer dock arbetslösheten inte vara så länge. Kan inte det här med att bara se dagarna flyta förbi utan att man uträttar något desto mera än äter, sover och tränar typ..
-
Anyway...ikväll är det dags för en liten kräftskiva och trevligt umgänge. Inte alltför länge dock, morgonskiftet kallar på söndag. Suck suck. Fast det är ju trots allt sista dagen så månne det inte ska gå ändå.
-
Löpning står också på agendan idag. Tänkte sticka ut på en liten runda. 10-15 kilometer kanske. Har kört ganska hårt på sistone då jag försökt kombinera träning, jobb och allt annat på dygnets ringa 24 timmar så förväntar mig ingenting i hästväg av kroppen. Varje steg och varje träningspass tar jag bara tacksamt emot och låter kroppen bestämma från början till slut. Hittills har jag dock bara blivit positivt överraskad över framstegen och evighetsmaskineriet som bara levererar och levererar.
-
Nåja, detta får räcka för nu. Är inte sådär jättehaj på bloggande nu om jag ska vara ärlig ;)

I berg- och dalbanan åka vi...

Jaha ja. Börjar bli ett tag sedan sist känner jag.
Hösten på antågande, framtiden fortfarande oviss (nej, jag fick inte jobbet jag intervjuades för tidigare) och träningen i full gång fortsättningsvis.
3 september springer jag halvmaran då. Iof. tog jag själv död på spänningen inför den redan igår då jag lyckades springa sträckan på 1.48...målet var ju att klara mig under två timmar....great, kanske jag ska göra en omanmälan och springa marathon istället...jaa, skulle jag inte riskera löparknän och söndertrasade höfter skulle jag säkert vara galen nog att prova. Men med så pass få kilometrar i benen efter mina skador förstår jag att vara smartare än så! Halvmarathon it is oavsett hur "ospännande" det än blir. Vem vet, kanske man kan förbättra tiden? Att persa är ju alltid kul :)
Ikväll väntar iaf. lite intervaller på löpband och en efterföljande attack. Och nu ska jag försöka höja på hakan och faktiskt lita på att benen är med mig. Dom har ju varit det den senaste tiden och jag har förundrats över såväl ork som fart, ändå fattar jag inte att tro på att allting kan kännas sådär fasligt enkelt...trögfattad big time!!
Men men, ska avsluta detta lite halvspontana och nästan onödiga inlägg :P Aloha!

Sunday pre-work

En 45 minuters löptur från morgonen förgyller t.o.m en arbetsdag som kommer vara obarmhärtigt lång och sluta väldigt väldigt sent. En löptur förgyller egentligen det mesta skulle jag säga och ni som inte tror mig kan ju ta och prova på så får ni se! Äventyret ligger inte längre bort än andra sidan ytterdörren!


Born to run!

Vad annat än det kan man egentligen tro då pulsen håller sig löjligt låg, benen rullar av sig själva och flytet infinner sig nästan omedelbart trots en lång arbetsdag och kort nattsömn? Kroppen mår verkligen nu! Benen är med mig och det enda jag egentligen behöver jobba med är psyket. Tron och övertygelsen om att ingenting är omöjligt har jag nämligen inte riktigt hittat ännu. Jag kan fortfarande komma på mig själv att tveka, fundera över om jag klarar distansen, hittar flytet och håller farten...varje gång blir jag lika överraskad över hur lätt det sist och slutligen går varenda gång!

Kanske psyket också fattar vinken efter lite läsning?
Har nämligen kommit över en bok som bara måste vara perfekt för löptokar som mig:



Nån som läst den?


Arbetsintervju


Sticker iväg om knappa 45minuter. Om 90minuter är det dags att övertyga och imponera. Känner mig som vanligt inte det minsta nervös. Peppar mig själv att det går bra ändå, för jag VILL ha det här jobbet so badly!! Mer om det sen senare...

Sista arbetsdagen idag iaf. Eller ja, turar ett kvällsskift imorgon så min enda lediga dag blir väl söndag. Fast ingen fara, tycker man lika bra kan göra något vettigt av sin lediga tid. Träning och jobb är liksom vettiga saker. Slappande hinner man med då man bli pensionerad. Enda som jag kanske känner kommer i kläm är min gympaprogram. Skulle gärna fokusera mer på dem nu men tiden är alltid för knapp. Om jag nångång blir politiker kommer jag kämpa för ett 48h dygn, större världsproblem än så har jag inte!

Efter intervju, lunch och lännu ite jobb här på ekonomiavdelningen sticker jag i vanlig ordning till stan. Tänker avsluta veckan med ännu en attack och ett spinningpass. Skulle helst bara vilja springa men variation är nog mina ledord just nu om jag vill hålla mig skadefri tills 3.9 och halvmaran. Har iof. inga större tidsmål (förutom att komma under två timmar) men ändå, jag ska ju kunna springa helst och det går inte ifall jag kvaddar höften, knäet eller något annat ömtåligt några veckor innan.

Men nu börjar det bli kaffedags!
Håll tummarna för mig sen kl.11 idag ;)


Spännande tider

Känns faktiskt sådär halvläskigt nu inför hösten.
Kommer inte studera så och har ännu inte helt på klart var jag kommer jobba.
Har ingen aning om hur något kommer bli.
Om kärleken håller i sig, om träningen kommer i kläm, om jobbet blir bra eller bara en pina, NADA!
Ändå känns mitt val ändå helt rätt.
En break är precis vad jag behöver.
Det har varit så mycket de senaste åren, nu mellanlandar jag!

Och i träningsväg lutar det mest åt löpning idag.
Benen är återställda efter halvmaran i söndags, nu ska här nötas kilometer igen!

See ya!

RSS 2.0